Jag känner mig så fruktansvärt ledsen och som en dålig mamma nu. Vi kämpar så mycket för våran son men det känns ändå som det blir så fel. För att sammanfatta hans snart 10 år på jorden så har det många gånger varit så svårt att vara förälder till våran älskade pojke med de blå allvarsamma ögonen. Vi har försökt förstå men känslan är att han känner sig så missförstådd. Att vi inte kan mötas på det sätt som båda önskar. Vi funderar massor om det kanske finns en förklaring bakom hans beteenden, om han kan ha en diagnos som kan ge oss en vägledning hur vi ska möta honom på ett bättre sätt. Skulle uppskatta så mycket att få höra vad ni tycker vi ska göra, om någon känner igen sig, vi tar med stora desperata armar emot all hjälp vi kan få ❤️ Här kommer en sammanfattning av våran sons svårigheter som vi upplever det.
Bebistiden var tuff, sov inga längre sträckor, ofta missnöjd. Minns att jag sökte en massa på highneed babies för att få en förklaring... mycket ont i magen, förstoppningproblem har han fortfarande, svårt slappna av.
När han blev 1 år, skrek ofta när någon mindre känd person försökte söka kontakt, kunde dock sträcka ut armarna och vilja upp i famnen på okända gråhåriga män? Kanske liknande morfar som han var glad trygg med. Blev väldigt aktiv, var över allt och ofta arg frustrerad. Dunkade ibland huvudet i golvet blev arg. Lekte med andra barn men kunde slå till ibland när han blev arg. Hade nattskräck.
Lillebror föddes är han nästan var 2 år. Det blev nog en stor omställning för honom.. han var ofta arg på honom. Det var väldigt jobbig tid för alla. Vi försökte skola in honom ett par månader efter lillebror kommit 15h/vecka, det gick inte. Han kände sig inte trygg på förskolan, hade jobbigt med övergångar där sa dem, byta miljö, jobbigt med ljud de fick plocka bort batterin ur saker som lät, han ville inte vara med på samlingar, grät mycket vid lämningar... Jag valde att pausa förskolan efter några månader och så var han hemma med oss tills efter sommaren därpå. Tog tid att skola in igen men den gången gick det bättre. Men han lekte inte med jämnåriga föredrog de yngre, mycket parkera bilar, hårdare lekar, livlig fysisk kille sa fröknarna, hade lätt motoriskt cykla tidigt, bollsport, svårare med finmotorik. Åt väldigt selektivt gör han än, inge smör pålägg på smörgåsen bara en macka. Hade dåligt bordsskick påpekade fröknarna ofta... sa sällan hej hejdå till någon där, tog lite kontakt med de vuxna, hade jobbigt när det var vikarie. Vi träffade barnpsykolog i förskolan då det inte funkade alls vid gympan där de skulle duscha det ville han inte alls och vi kände att vi behövde fler ögon för att se om det fanns någon förklaring till alla återkommande samtal med fröknarna om alla svårigheter han hade där. Special pedagogen var med en dag observerade, märkte att han hade svårt med arbetsminnet, påklädning mest de hjälpte honom med bildstöd som underlättade. Annars kom det inte fram så mycket mer. Han var som en urvriden trasa efter nästan varje hämtning ändå gick jag ner på tid hämtade kl 15.
Svårt med språket, gick hos talpedagog tills han blev 4 år sen blev det bättre och tillslut bra.
Han har jobbigt med förändringar, klädbyten nya säsonger nu med byte till vårjacka han använder vinterjackan. Jobbigt med strumpor köper specialbeställda utan resår mycket bättre.
Han har mycket oro för saker. Åkte till kolmården i helgen han vägrade alla karuseller sa att han var rädd. Lillebror 7 år och lillasyster 3 år åkte massor han stod bredvid såg på kändes så tråkigt att han missade linbanan för han ville verkligen se lejonen men han vägrade.
Socialt jobbigt han har svårt ta kontakt med vänner, lillebror får kompisar direkt vi kommer till ex. en camping men M står på sidan av gömmer sig, men tycker oftast det är roligt sen när lillebror presenterat sin kompis o vill vara med. Just det sociala är väldigt jobbigt för både han och oss. Han kan vara klumpig men troligtvis inte medveten om det själv. Ex gömma sig om en kompis kommer förbi och inte komma ner säga hej, trycka av samtal om någon kompis ringer för han spelar, bestämma lekträff men sen inte vilja leka och vill inte höra av sig, svårt planera bestämma lek...ibland går det lättare då kan han ringa runt även till kompisarnas föräldrar
..MEN det som är jobbigt är att han blir så otroligt rastlös när han inte leker med någon...då bråkar han med alla oftast och säger att han inte har något att göra.. har svårt att planera lek, dock kommer han in i lekigare perioder leker intensivt eller mest spelar med en kompis och sen tar det slut och så leker han intensivt med en annan kompis en tid senare. Han har aldrig lekt med leksaker, rollekar, mer praktiskt lagd vill bygga upp lego följa instruktioner då kan han sitta länge vara noggrann, samma med pärlplattor som han gjorde mycket en period, likadant när han ritar han gör det väldigt noga annars knölar han ihop teckningen om det blir fel, har höga krav på sig själv. Händer dock sällan han gör något av detta, kan göra det intensivt i en period sen tröttna.
Han är ofta otrevlig hemma, allvarsam, svär åt oss och säger att han vill sluta svära åt oss men han kan inte hjälpa det säger han... blir mycket konflikter hemma. Han är dock väldigt noga med att be om ursäkt och det är vi tacksamma för. Men det finns ändå kvar en tagg i hjärtat När man blir kallad hemska svärord av sin egna son.
M går på fotboll fungerar bra så länge vi anpassar med tränaren att han får vara med en speciell kompis på match. I början vägrade han vara med på träningen om kompisen inte var med nu går det ändå bra.
Ljuger en del, svårt att lita på det han säger.
Ständigt i rörelse på något sätt pillar på saker. Yngre bet han på kläder ej längre.
Går på tå, gör alla våra tre barn gjorde jag också som barn.
Starkt rättvisetänk till hans egna fördel, roffar gärna åt sig mest och blir väldigt arg om någon skulle göra samma, han får mest av syskonen ändå mest missnöjd.
Stort hjärta omtänksam mot djur.
I skolan beskrivs han som en känslig skolpojke, han försöker göra sitt bästa men har svårt sitta still pillar på saker även där, använde sig mkt av timestock för att förstå hur mycket tid han har på sig, frågar om nästa uppgift innan han kommit igång med den första vilket stressar läraren sa hon, vi har haft regelbundna samtal med skolan sedan skolstart. Det har ändå gått bra han klarar skolan men märks att han är trött efteråt att han håller ihop sig där för de har aldrig sett några utbrott inte på förskolan heller han tar ut allt hemma. Leker med en kompis där sen förskoleklass trygg när han är där men fröken säger att han inte vågar stå upp för sina åsikter lyssnar mycket på kompisen som är en ledartyp. Han leker även med andra aldrig själv säger fröken.
Mycker konflikter med syskonen han vill gärna leka ta hand om lillasyster 3 år men blir ofta fel hon blir ledsen han kan inte möta henne på hennes nivå går mycket lättare för lillebror 7 år. Det är just skillnaden mellan M och syskonen som fått oss att fundera massor. Allt går så lätt med dem, de är glada, tar för sig av det de vill göra, kan anpassa energinivån leka, lyssnar, bråkar sällan och det blir en så ojämlikt i relationen till M.
Vi försöker inte skälla, vara lågeffektiva vi har nyss gått föräldrakurs på BUP där vi pratat mycket om det. Vi står i kö för utredning de pratade om ADHD men jag kan inte låta bli att fundera på autism.
Snälla om någon orkat läsa hela vägen, vad tror ni om våran situation 🙏
